För att ett användarsystem skall kunna använda DNS och översätta namn till IP­adresser m.m. så måste det köra en programvara som ställer frågor till DNS­servrar. Det finns två huvudalternativ.

1. Systemet implementerat delar av DNS­protokollet/procedurerna och ställer sina frågor till utpekade DNS­servrar som på frågeställarens vägnar hanterar processen som behövs för att komma fram till svaret.

   Detta är det normala för vanliga användarsystem. Det implementeras vanligen i någon form av s.k. resolver­bibliotek som applikationerna på systemet använder.

   Den en enda konfiguration som behövs på användarsystemet är vilka DNS­servrar som skall användas (nedan kallade resolver­nameservrar). Det ligger i sakens natur att dessa måste anges med IP­adress, inte med namn. På Unix­system heter filen med denna information vanligen /etc/resolv.conf. Andra platformar använder andra filer/metoder för att ange detta.

   System som använder någon dhcp-server för att få en IP-adress, vilket allt fler av systemen på Chalmers gör, får normalt information om resolver­name­servrar från samma dhcp-server och behöver normalt inte konfigureras.

   Datanätgruppen driver två sådana resolver­nameservrar avsedda för verksamheten. Dessa är:

   • 129.16.1.53
   • 129.16.2.53

   En /etc/resolv.conf kan se ut så här:

   	domain xxx.chalmers.se
   	nameserver 129.16.1.53	res1.chalmers.se
   	nameserver 129.16.2.53	res2.chalmers.se
   

   xxx ersätts av din domän under chalmers.se. För just resolv.conf finns det mer saker som kan anges, och syntaxen kan variera – se din systemdokumentation för detaljer.

2. Systemet kör någon programvara, t.ex. en egen nameserver (cache-only nameserver m.fl. beteckningar) som hanterar den rekursiva processen med att ställa frågor till de namservrar runt om i världen som kan behöva frågas för att nå fram till svaret på den ursprungliga DNS­frågan.

   Detta kräver rätt mycket arbete och konfiguration, och kan vara aktuellt för vissa serversystem, men knappast för vanlig användarsystem. Vi ger inga ytterligare instruktioner för detta, men svarar naturligtvis på frågor.

Sedan slutet på Augusti 2006 är resolvermaskinerna också officiellt nåbara över IPv6. Det betyder att de som har IPv6-konnektivitet kan använda IPv6 som transportprotokoll för att kommmunicera med resolvermaskinerna som ett alternativ till, eller komplement till, IPv4. Observera att det är viktigt att säkerställa att man verkligen har IPv6-konnektivitet innan ger sig på detta. Prata med Datanätgruppen/ITS-kommunikation om ni har intresse av detta eller är osäkra.
Adresserna är följande:

• 2001:6b0:2:1::53
• 2001:6b0:2:2::53

En /etc/resolv.conf kan för IPv6 se ut så här:

	domain xxx.chalmers.se
	nameserver 2001:6b0:2:1::53	res1.chalmers.se
	nameserver 2001:6b0:2:2::53	res2.chalmers.se

Chalmers tekniska högskola
Datanätgruppen